När populismen kväver demokratin

Kommunfullmäktige i Skurup har under en längre tid översvämmats med populistiskt trams, vilket tar dyrbar tid från viktiga beslutsärenden. Antalet interpellationer, frågor och onödiga motioner har ökat lavinartat sedan kommunens styre byttes ut vid det senaste valet. Det tydliga syftet är en populistisk framtoning i fullmäktige. De politiska vildarna tävlar med Sverigedemokraterna och Moderaterna om ledningen i populistligan. ”I krig och populism är det värdelöst att komma tvåa” är ett konstaterande som har fått en kraftig belysning.

Populismens teknik varierar. Ett vanligt sätt är att fånga upp en ”alternativ sanning”, skriva en interpellation i ämnet och gå till hårt angrepp mot den ansvarige politikern i interpellationsdebatten. Skolan är ofta ett slagträ. Men det man inte reflekterar över när man går till personangrepp på de ledande skolpolitikerna är att det inte är politikerna, utan vår erkänt fina skola, som drabbas. Skolan i Skurup är rankad av Sveriges Kommuner och Landsting som den femte bästa i Skåne. Men smutskastningen gör att skolans utveckling påverkas negativt.

Ett annat sätt att skapa trams är att skriva onödiga motioner, som nu senast, ”införa policy för nolltolerans mot bidragsfusk”. Beredningsinstansen ansåg motionen besvarad eftersom regelverket redan finns. Debatten vinklades så att beredningsinstansen inte ansågs ta problemet på allvar eftersom bidragsfusk finns. Men det är kommunstyrelsen, och inte beredningsinstansen, som ansvarar för att regelverket efterlevs. Eftersom motionären är ledamot av kommunstyrelsen så var motionen helt onödig. Detta kunde ha klarats ut utan att belasta kommunfullmäktige. Dessutom bifölls motionen av kommunfullmäktige, vilket innebär stort extra arbete för förvaltningen.

Nu kommer tydligen en motion om att skapa en policy mot luftledningar. Om det har funnits luftledningar i Skurups tätort, så har de avvecklats för många år sedan. Vi äger ett av landets bästa elnät. Någon policy är knappast aktuell. När det gäller luftledningar utanför tätorten, så är det EON som är ägare, så en motion i fullmäktige är meningslös. Dessutom arbetar EON med att avveckla luftledningarna. Vi behöver knappast föreslå EON att anta någon policy. Varifrån kommer all fantasi när det gäller att uppfinna trams som motverkar kommunens utveckling. Om detta får fortsätta så kommer populismen att kväva såväl demokratin som kommunens utveckling.

Annonser

Lyft för budgetprocessen i Skurups kommun

Den vänsterkoalition i Skurup som efter valet tog över efter den spruckna alliansen insåg att det var nödvändigt att komma tillrätta med systemfelet i budgetprocessen. Detta systemfel, som har påpekats av revisorerna under en följd av år, har inneburit dålig överensstämmelse mellan det slutliga ekonomiska resultatet och de prognoser som har presenterats löpande under året. Konsekvensen har ofta varit att pengar som fullmäktige har tilldelat en viss ram inte har använts för att leverera verksamhet utan istället har återlämnats vid årets slut.

Systemfelet, som har funnits länge, har berott på att kostnaderna i nästa års budget har beräknats genom att utgå från innevarande års budget med påslag av förvaltningarnas äskanden. Felet har blivit större år från år i och med att avstamp har saknats från det verkliga ekonomiska utfallet. Intäkterna, som består av skatter och avgifter, är lätta att beräkna. Det finns centrala skatteprognoser att tillgå, men även här har egna skatteprognoser använts för att ge budgeten önskat innehåll. För att få budgeten att gå ihop har förvaltningarna ålagts att spara i verksamheten för att täcka kostnaderna för löneökningarna. Kommunfullmäktige, som beslutar om ramarna, har därmed tappat kontrollen genom denna förlegade osthyvelmetod. Prognoserna under året blir felaktiga och resultatet beror på hur mycket förvaltningarna kan spara i verksamheten. Förvaltningarna hålls i schack och kommunfullmäktige i mörker, en filosofi som verkar vara inspirerad av Percy Nilegårds ”management by fear”.

När vänsterkoalitionen övertog kommunens styrning gjordes ett omtag när det gäller budgetprocessen. Det verkliga behovet av resurser analyserades noggrannt, bland annat med hjälp av inhyrd expertis, och budgeten baserades på det verkliga behovet istället för på förra årets budget. För att klara av att lägga en budget med rimliga satsningar och ett överskottsmål om två procent behövdes en skattehöjning med 90 öre. Detta budgetförslag röstades ner av Sverigedemokraterna och resterna av Alliansen. För att ändå kunna göra satsningar i verksamheten sänktes överskottsmålet 2016 till en procent. Detta budgetalternativ antogs av fullmäktige och fick kritik av den förra politiska kommunledningen, trots att de själva har tillämpat samma låga överskottsmål under flera år.

För framtiden är det viktigt med ett överskottsmål om minst två procent. Detta utrymme ska användas till god ekonomisk hushållning för att inte förbruka resurser i förväg utan lämna en välskött kommun till kommande generationer. Det nuvarande enprocentmålet skall ses som en tillfällig lösning för att majoriteten av fullmäktige prioriterer låg skatt framför god ekonomisk hushållning.

Det säkraste måttet på kommunens ekonomiska utveckling är nyckeltalet ”Soliditet på koncernnivå”. I Skurup har denna soliditet halverats sedan Alliansen tog över makten 2003 därför att låg skatt har prioriterats före ett rimligt överskottsmål. Detta har bland annat resulterat i ett kraftigt eftersatt fastighetsunderhåll.

Förändringen av budgettekniken har fått utstå högljudd kritik från den tidigare kommunledningen, som tydligen inte har förstått nödvändigheten av att anpassa budgetprocessen till verkligheten. ”Ledningen har öppnat alla kranar”, heter det ibland. Inget kan vara mer fel. Vissa kranar har öppnats, men andra har skruvats åt. Resultatet är att osthyveltekniken är borta, förvaltningarna har bättre kontroll och de politiska prioriteringarna i fullmäktige kommer i fortsättningen att fungera som styrinstrument.

Folkpartiet i Skurup vill förskingra kommunala tillgångar

Folkpartiet gör i lokalpressen ett desperat utspel för att kompensera för Alliansens, och därmed sin egen, mångåriga misshushållning av ekonomin i Skurups kommun.
Folkpartiet vill sälja tillgångar för att skaffa pengar till driften och pekar på möjligheten att sälja Skurupshem och/eller elverket för att kunna satsa på ”trygghet och trivsel” i verksamheterna. Att planen strider mot god ekonomisk hushållning är inget som Folkpartiet reflekterar över.
Grundprincipen i god ekonomisk hushållning är att varje generation ska betala sina egna kostnader. Det är inte tillåtet att överkonsumera och lämna notan till framtida generationer. Det är inte heller tillåtet att förskingra tillgångar som tidigare generationer har skapat, men detta är precis vad Folkpartiets plan går ut på, att sälja tillgångar och stoppa in försäljningsintäkterna i driften. Det är lika desperat som om ett hushåll skulle sälja kylskåpet för kunna köpa mat.

Behovet av att få mer pengar till verksamheterna är uppenbart. I Alliansens metod ingår att låna de pengar som behövs. ”Försäljningen” av elnätet för 30 miljoner till ett eget bolag är ett exempel. Det nya bolaget lånade pengarna på bank mot kommunal borgen. Köpeskillingen åkte rakt in i kommunens drift och kommunkoncernens upplåning ökade med motsvarande belopp. De senaste sex åren har kommunkoncernens upplåning ökat med mer än 80%.

Försäljning av kommunala tillgångar för att få pengar till driften har förordats av Sven Rosengren vid flera tillfällen. Under sin tidiga politiska karriär brukade han avsluta sina inlägg i kommunfullmäktige med orden ”för övrigt anser jag att Elverket ska säljas”. Han var dessutom drivande när Skurupshem sålde ett par fastigheter någon gång på 80-talet. I den nya planen har han glömt att nämna jordbruket, som är den enda verksamheten som inte är någon kommunal !angelägenhet. Detta kanske beror på att han var drivande vid förvärvet av jordbruket 2008.

Problemet med Folkpartiets plan är att köpeskillingen ska användas till drift, vilket i ett perspektiv av god ekonomisk hushållning kallas för ”förskingring”. I artikeln säger Rosengren att man kan ”diskutera vem som ska ha glädje av pengarna”. Han är således inte främmande för förskingring av kommunala tillgångar.

Det är svårare att förstå Camilla Neptunes inställning. Som ledamot av presidiet i kommunutvecklingsberedningen är hon drivande när det gäller Vision 2030. År 2030 ska Skurup, enligt visionen, ha 18000 invånare. Detta innebär en ökning med 200 invånare per år i 15 år, vilket i sin tur innebär en ökad årlig skatteintäkt med 35-40 miljoner. Men för att visionen ska kunna bli verklighet måste alla dra åt samma håll i samhällsutvecklingen. Camilla är även ordförande i Skurupshem och borde arbeta för att eventuella intäkter vid fastighetsförsäljning används till att bygga nya bostäder. Istället vill hon satsa på ”trygghet och trivsel” samt att motarbeta visionen genom att förorda en lägre takt i kommunens befolkningsutveckling.

Sanningen om ”stölden” av 258 mdr från AP-fonderna

Ibland kan man, apropå pensionssystemet, få läsa kommentaren att Göran Persson har stulit 258 miljarder från pensionärerna. Detta är en förbannad lögn som jag är trött på. Här nedan beskrivs sanningen.

När det nya pensionssystemet startade hade man beslutat att det skulle ligga utanför statsbudgeten. Riksdagen beslutade då att Garantipensionen och Änkepensionen i fortsättningen skulle betalas av staten istället för pensionssystemet som tidigare. Riksdagen beslutade att 350 miljarder skulle föras över från AP-fonderna till statskassan för att kompensera detta. Hittills har 258 miljarder förts över och pensionsgruppen har hittills varit överens om att någon ytterligare överföring inte ska ske. I årets budget betalar staten 18 mdr till pensionssystemet för Garantipensionerna och 15 mdr för Änke- och omställningspensionerna, tIllsammans 33 mdr. Staten har hittills betalat in mer än de 258 mdr som togs från AP-fonderna, och pengarna till Garantipension och Änke- och omställningspension tas även kommande år från statskassan.

Utrota inte den skånska geriatriska slutenvården

Sedan ädelreformen genomfördes på 90-talet har två tredjedelar av antalet geriatriska vårdplatser avvecklats. De rester som finns kvar i Skåne är 17 platser i Malmö, 20 i Helsingborg, 20 i Ängelholm och 15 i Ystad. Samtidigt kommer den äldre befolkningen att öka kraftigt i framtiden. Kommuner och landsting kommer att ställas inför mycket stora utmaningar inom en snar framtid. Rustar vi för detta? Nej, nu ska platserna i Helsingborg avvecklas av besparingsskäl.

Patienterna i den geriatriska slutenvården ingår i en av de svagaste patientgrupperna i samhället, multisjuka äldre, dvs äldre patienter som det senaste året har vårdats mer än tre gånger på sjukhus och fått tre eller flera diagnoser registrerade. När det gäller dessa patienter måste vårdfokus vara ett helhetsbaserat arbetssätt för att beakta patientens livssituation både fysiskt, psykiskt och socialt. Kompetensen för detta finns i den geriatriska slutenvården. Det är bevisat att de geriatriska vårdplatsera innebär att färre avlider, fler blir bättre i funktion och färre behöver kommunal insats efteråt. Dessutom behövs den geriatriska slutenvården för utbildning av geriatriker, som blir en allt större bristvara i takt med att vårdplatsera avvecklas. Satsningen som har aviserats på äldremottagningar i primärvården är vällovlig men ersätter inte den geriatriska slutenvården, som nu är på väg att utraderas i Skåne.

Politikerna i Region Skåne måste säkerställa att geriatriska vårdplatser finns i ett tillräckligt antal på varje skånskt sjukhus.

Arbetslinjen avslöjades vid PROs utfrågning av riksdagsledamöter

Den utfrågning av riksdagsledamöter, som PRO genomförde på flera platser i Skåne den 14 mars, ett halvt år före valet, avslöjade med besked sanningen om den så kallade arbetslinjen, som infördes 2007 av Alliansregeringen.

Klyftan mellan löntagare och pensionärer har ökat kraftigt sedan arbetslinjen infördes, dels beroende på den orättvisa beskattningen och dels beroende på att arbetslinjen är ett misslyckande när det gäller att sänka arbetslösheten.

Arbetslinjen, som infördes 2007 av alliansregeringen för att minska arbetslösheten, har inte lyckats. Arbetslösheten är större nu än den var 2007. Detta innebär att löntagarnas bidrag till pensionssystemet inte blir tillräckligt stort. Pensionssystemet finansieras till 10% av fondmedel och till 90% av skatter. Om inte tillräckligt många har arbete innebär det att bidraget till finansiering av pensionssystemet blir för lågt. Det är då den så kallade ”bromsen” slår till och sänker utbetalningarna till pensionärerna. Alliansens företrädare hävdar att antal jobb är större nu än 2007, vilket i och för sig är sant, men samtidigt har vi blivit fler som ska dela på kakan. Bromsen har slagit till flera gånger sedan 2007, vilket är beviset på arbetslinjens misslyckande oavsett hur man manipulerar med statistiken.

Grundkonstruktionen i den misslyckade arbetslinjen är jobbskatteavdraget, som innebär skattesänkningar till personer som uppbär lön. Pension räknas av någon underlig anledning inte som lön, vilket innebär att pensionärerna beskattas hårdare än löntagarna. Alliansens företrädare upprepar frenetiskt att pensionärernas skatt har sänkts fyra gånger, vilket i och för sig är sant. Varje gång ett nytt jobbskatteavdrag har införts har man försökt att blidka pensionärerna med en skattesänkning, som har varit så liten att den mer har varit att betrakta som ett hån än som ett köttben.

Klyftan mellan löntagare och pensionärer har ökat kraftigt sedan arbetslinjen infördes, dels beroende på den orättvisa beskattningen och dels beroende på att arbetslinjen är ett misslyckande när det gäller att sänka arbetslösheten.

Pension och lön ska beskattas lika

I flera år har PRO krävt en rättvis beskattning, dvs att lön och pension ska beskattas på samma sätt. Det envisa svaret från regeringens företrädare är att skatten på pension har sänkts i fem steg sedan 2006. Man ”glömmer” att tala om att skatten på lön har sänkts mer vid samma tillfällen. Varje gång ett nytt jobbskatteavdrag har införts har skatteuttaget på lön minskat. För att försöka få tyst på pensionärerna har man samtidigt reducerat skatten på pension med någon hånfull femtiolapp. Men faktum kvarstår, att om man räknar in orättvisorna i pensionssystemet och beskattningen från 2006 till 2014 så har den som jobbar fått en inkomstutveckling som är 245.000 kr högre än den som har pension. 85% av befolkningen tycker att denna utveckling är felaktig. Jag undrar hur det ser ut i huvudet på de återstående 15 procenten?