Dåvarande Länsrätten dömde kommunen att rätta bokslutet, eftersom detta var missvisande. Kommunen överklagade inte och gjorde en ”rättning”, som bestod i att försäljningen till SKAB bokades som en realisationsvinst. Därmed förändrades inga siffror.

Ett problem var att en realisationsvinst inte får inräknas i resultatet när det gäller ”god ekonomisk hushållning”. Detta kunde kringgås genom att åberopa ”synnerliga skäl”. Slutresultatet blev således att inga siffror ändrades i det bokslut som Länsrätten dömde ut som missvisande.

 Eftersom det från rättsväsendets sida inte tycks finnas någon uppföljning av efterrättelsen av domar som inte leder till böter eller fängelse kände jag mig tvungen att överklaga även denna dom. Förvaltningsdomstolen dömde kommunen en gång till. Den här gången överklagade kommunen till Kammarrätten med motivering att beslutet om ”synnerliga skäl” inte är överklagningsbart. Kammarrätten upphävde Förvaltningsrättens dom och gav kommunen rätt, trots att transaktionen, där ”synnerliga skäl” åberopades, var en intern transaktion som lagligen skulle ha varit eliminerad i koncernbokslutet.

 Genom sin stora kreativitet när det gäller bokföring har Skurups kommun uppfunnit en säker metod att aldrig få ett negativt resultat i sin årsredovisning. Om risken för detta uppstår är det bara att sälja en diffus tillgång till sig själv och att åberopa ”synnerliga skäl” som inte kan överklagas enligt Kammarrätten. Det enda som behövs ytterligare är en icke nogräknad bolagsrevisor.

Enligt Grönköpings Veckoblad ryktas det för övrigt att pizzeriaägaren hr Oswaldo Karlzone i Grönköping har tagit till sig den omvända tanken. Han har nyligen tilldelas därv.lokalavdelnings av Miljöpartiet(MP) stora pris för återanvändning(i detta fall av gamla kvitton). Likväl som man kan öka resultatet med försäljning till sig själv kan man, enl hr Karlzone, köpa sakar från sig själv och således sänka inkomsterna. Detta kan vara bra i deklarationstider, fastslår hr Karlzone.

I september skulle tre andra pensionärer från Skurup och jag cykla på Bornholm. Vi tyckte det var praktiskt att ta Öresundståget från Skurup till Ystad eftersom detta tåg är anpassat tidsmässigt till Bornholmsfärjan. Tidtabell finns anslagen på Skurups station. När vi hade köpt biljetter och väntade på tåget kom tågskylten upp, men med texten  ”ingen påstigning”.  Någon information om detta hade vi inte sett i tidtabellen. Ett par minuter före avgångstid byttes skylten ut och istället visades skylten med pågatåget till Simrishamn. Då trodde vi att tåget var inställt och började treva efter mobiltelefoner för att beställa taxi. Det var viktigt att komma med färjan eftersom vi hade gjort andra bokningar för cykelturen. Innan vi hade hunnit forska efter taximöjlighetrna kom tåget. Vi öppnade helt enkelt dörren och steg på med våra cyklar. En trevlig tågvärd hade inga invändningar och vi kunde andas ut.

Igår upplevde jag samma procedur när det gällde skyltarna. Samma rutin med att skylten ersattes med nästa tåg flera minuter före avgång av öresundståget. Öresundståget kom, men den här gången blev jag motad av en grinig tågvärd som förklarade att jag inte fick stiga på.

Logiken är hårresande.

• Man kan köpa biljett till Ystad för Öresundståget i samma automat som pågatågen.
• Tidtabellen för Öresundstågen finns anslagen men utan upplysning om att fast tåget stannar så får man inte stiga på för att åka till Ystad.

Gäller samma sak om man skall åka från Skurup till Köpenhamn? Var finns informationen om begränsningarna?

Är detta ett utslag av den vanliga danska trafiklogiken eller är det en medveten diskriminering av folk som råkar bo i Skurup?

Med den ”vanliga danska trafiklogiken”  menar jag bland annat det logiska i att man inte får svänga höger om man tar den första avfarten efter bron. Om man skall handla dansk öl måste man först ta ett extra varv i en rondell för att därefter svänga vänster! Jag trodde att högertrafik infördes i Danmark långt innan den infördes i Sverige.

I det socialdemokratiska budgetalternativet har 3,2 miljoner till nattbemanningen funnits hela tiden, ända sedan i juni när budgetbeslutet skulle ha tagits i KF, och dessutom har pengar avsatts för full täckning av lönerörelsen. Detta budgetalternativ är det enda som innehåller en satsning på 3,2 miljoner till nattbemanningen. 

Samma budgetillusion finns dessutom i skolan, som skall få en extra satsning om 4 miljoner. Detta gäller båda budgetalternativen. Skillnaden är att 50% av de saknade 8 miljonerna till löner drabbar skolan. De fyra extra miljonerna tas således ut av att det saknas lika mycket pengar till löner. Den verkliga satstningen på 4 miljoner finns bara i det socialdemokratiska budgetförslaget, som förutsätter en skattehöjning med 43 öre.

Det blir nog inte så lätt att förklara för Jackon, ICA, Konsum med flera, att företagen skall delfinansiera nattbemanningen i demensvården.  Inte heller blir det lätt att förklara för invånarna i Skurups tätort att bönderna på landet och invånarna i Rydsgård, Skivarp, Abbekås och Slimminge slipper att vara med och betala nattbemanningen i demensvården.

Jag pratar inte mot bättre vetande, som Niklas Sjöberg påstår. Jag är fullt medveten om att det kan finnas juridiska kryphål.  Däremot finns det inga politiska eller  moraliska kryphål. Sanningen är att alliansens budget är underfinansierad med minst 18 miljoner och att det är svårt att hitta de 1,2 miljoner som saknas för nattbemanningen. Så vad tidningarna håller på med just nu är en skendebatt som tar fokus från det verkliga problemet. Fundera på Alliansens ”satsning” på skolan med fyra miljoner som tas ut av att löneutrymmet dras ner med samma summa. Löneutrymmet på den sociala sidan dras ner med 2,7 miljoner, så det som egentligen behövs är inte ytterligare 1,2 miljoner utan 3,9 miljoner. Om man dessutom lägger till underfinansieringen i försörjningsstödet och ramen för placeringar, så fattas totalt mer än 14 miljoner i socialförvaltningens budget, som helt har tappat sin styrfunktion.

Hur kan det komma sig att Skurups kommun, som enligt Niklas Sjöberg är en av landets finansiellt starkaste kommuner, har så svårt att få driftbudgeten att gå ihop?

Nu har det kommit upp ett vilt hugskott att öka avgifterna för elnätet för att skaffa fram nödvändigt utrymme. Detta är lagligt enligt tidningsartiklar i Ystads Allehanda. 

Det finns flera problem som gör att jag tvivlar. Ett problem är att kommunen bara äger elnätet i tätorten. I övriga kommundelar ägs nätet av EON. Befolkningen utanför tätorten skulle alltså slippa vara medfinansiärer. Ett annat problem är att kommunalskatt bara betalas av fysiska personer. Företagen i tätorten som betalar elnätsavgifter skulle alltså hjälpa till att betala äldrevården. Alltså en förtäckt kommunalskatt. Är detta ett sätt att gynna företagsklimatet?

Det som är ett extra problem med personalminskning är att det tar tid att säga upp folk. För att förvaltningarna skall kunna ha en framförhållning har Kommunfullmäktige beslutat att budgeten skall beslutas i juni. Förra året begärde oppositionen återremiss för att få fram konsekvensanalys av de underbudgeterade ramarna för försörjningsstöd och ekonomiskt bistånd. Oppositionen blev anklagad för ansvarslöshet och ett extra sammanträde i Kommunfullmäktige utlystes i slutet av juni för att Kommunfullmäktiges regler skulle följas till varje pris. I och för sig var det onödigt att begära återremiss eftersom den konsekvensanalys som togs fram saknade verklighetsgrund.

Den här gången är det tydligen inte så noga. Budgeten skall nu beslutas i november trots att löneraman sänks med 8 miljoner. Hur förvaltningarna skall klara detta är en stor gåta, eftersom genomslag av den planerade minskningen av personal inte kommer förrän andra halvåret. Resultatet blir en ansvarslös berg- och dalbana i personalförsörjningen.

Årsbudgeten är Kommunfullmäktiges viktigaste styrinstrument för ekonomin. Av styrningsskäl är budgeten indelad i ramar. Pengar får inte flyttas från en ram till en annan utan Kommunfullmäktiges godkännande. På detta sätt har Kommunfullmäktige kontroll över vad som sker med ekonomin i verksamheten.

För att styrningen skall fungera måste budgeten vara realistisk på ramnivå. Utfallet i vissa ramar styrs av lagstiftning och avtal och kan inte påverkas av förvaltningarna. Detta gäller till exempel ramarna för försörjningsstöd och ekonomiskt bistånd. Pengarna måste betalas ut oavsett om ramen överskrids. Det är speciellt viktigt att denna typ av ramar, där det inte finns besparingsutrymme, innehåller en realistisk summa pengar. Under senare år har dessa ramar varit kraftigt underbudgeterade. Detta skapar tyvärr en tendens till att förvaltningarna eller Kommunstyrelsen inte går till Kommunfullmäktige när ramarna överskrids utan istället försöker hitta pengarna i andra ramar. Möjligen är attityden att det är onödigt att meddela något som var känt från början. Därmed punkteras budgetens styrningseffekt och Kommunfullmäktiges ledamöter blir tagna på sängen vid bokslutet. 

I budgeten för 2012 fortsätter underbudgeteringen. I denna budget har 10,3 miljoner strukits i dessa ramar jämfört med förvaltningens beräknade behov. En budget måste vara i balans enligt lagen, och att låtsas som om behovet av dessa 10,3 miljoner inte finns är en del av ”lösningen”.

Så småningom har jag kommit på att engångsrakhyvlar passar mig bäst. Först fanns det ett blad, och detta fungerade bra. Man kunde använda rakhyveln i minst en vecka. Sedan var det någon stjärna som kom på att det fanns en finess med att ha rakhyvlar med två blad. Det man missade var att det fastnade skäggstrån och rester av raklödder mellan bladen. Då kom en ny genial ide. Man började sälja rakhyvlar med bladrensare. Produktutveckling är fantastiskt.

Översynen av bistånd är positiv. Oppositionen återremitterade budgeten förra året i juni för att få fram en konsekvensanalys av underbudgeteringen. Då var det, enligt Alliansen, en katastrof att försena budgetarbetet. Det blev ett extra KF-sammanträde för att budgeten skulle bli klar i juni. I år är det Alliansen som står för förseningen. Då är det tydligen inga problem med att ta beslut om budgeten i november. Det är skillnad på folk och folk, och underbudgeteringen av ramarna för försörjningsstöd och bistånd är fortfarande inte borta.  Bekymret är hur förvaltningarna skall kunna spara 31 miljoner i en budget som beslutas en månad innan den träder i kraft.

För att kunna lyssna på taltidningen behövde Curt en daisyspelare. Taltidningar har nästan alltid daisyformat. På grund av sin dåliga syn hade Curt tidigare blivit utredd och fått vissa hjälpmedel, bland annat förstoringsglas och något annat läshjälpmedel. Region Skåne lånar ut daisyspelare men ingen tänkte inledningsvis på detta behov. Curt var utredd och klar, så för att komplettera utrustningen behövdes till min förvåning en ny utredning. Jag trodde att journaler var tillgängliga i många år.

Under en övergångsperiod fick Curt låna en daisyspelare på biblioteket. Eftersom det var mycket lång väntetid för synundersökningar hos Regionen så fick Curt en tid hos en privat ögonläkare i Lund. Det kom en kallelse med så små bokstäver att Curt fick gå till kommunkontoret och få hjälp med att skriva av kallelsen med bokstäver som han kunde läsa med sina hjälpmedel.

Nästa etapp var transporten. Regionen behövde skicka en handläggare från Hässleholm för att på plats konstatera behovet. Det är en sträcka på 10 mil. Nåja, man kanske får vara glad att handläggaren inte behöver åka från Senegal. Men ytterligare en gång förvånas man över de suboptimeringar som tydligen är vanliga i sjukvården. Borde inte vetskapen om att Curt bara har fem procents syn räcka för att konstatera behovet av såväl daisyspelare som färdtjänst. Någonstans måste ju journalen finnas.